Well, Jag tror att det kommer bli ändring på det. Flattr är nämligen något så spännande som en ”affärsidé 2.0″.

Affärsmodellen tillåter alltså människor att själva sätta värdet på producerat material beroende på hur mycket intressant material det finns. Och minimigränsen, ca 20kr/mån, finns det inte någon som har internet som inte har råd att betala. Självklart uppmuntras att fördela mer pengar, men det finns inget krav. Jag ser flera stora fördelar med ett sånt här system. Det tar bort väldigt många mellanhänder och feedbacken blir direkt till kreatören. Det är en affärsmodell som bygger på deltagande och att ge för att få. Det sätter också en hel del pengar i rullning för material som användare kanske vill visa uppskattning för men som serverats gratis tidigare.

Jag undrar en sak dock. Om man inte Flattrar någonting under en månad så skall ens avgift gå till välgörande ändamål (vilket i sig är sjukt stort!). Vilka då? Finns det något bra sätt att se vart de pengarna går? Det hade varit schysst med transparens med den hanteringen på samma sätt som man generellt vill se hur välgörenhetsorganisationer hanterar pengarna.

Sist vill jag också göra en shout-out till Jocke Jardenberg som jag fick min invite av. Flattr är nämligen fortfarande i betastadie för att se att expansionen sker kontrollerat. När du börjat använda Flattr så får du efter ett tag invites att ge till dina vänner.

För mig är det givet att vara med i den och så har det varit redan sedan förra Quarnevalen. Jag springer ju fortfarande runt med mitt festivalband från ’08 med målet att ha två Quarnevalsband på min arm. Jag har nu klarat 2,5 år så det skulle fan till om jag inte skulle klara att ha på mig bandet det sista halvåret. Sen kommer båda att få en upphöjd plats på min frack.

Just nu går jag i tankar kring om jag skulle ta tag i Sånglederiet och styra ett eget bidrag. Men troligast är att vi kommer göra ett bidrag i Quarnevalens Melodifestival och sedan deltar vi i Medias olika Quarnevalsbidrag (ja, Media kommer ha flera bidrag). Då blir jag nöjd med vårt deltagande.

Quarnevalen finns på fejjan där de svarar på de flesta frågorna man kan ha.

Quarnevalen kommer bli episk – som vanligt! Vi ses den 14 maj!

Like!

Man skriver alltså in på sin mobiltelefon var man befinner sig och sedan så postas det upp på twitter och/eller Facebook. Ju mer aktiv man är desto mer ”saker” kan man samla på sig. I Foursquare kan man samla på olika märken, badges, medan man plockar på sig och lämnar ifrån sig olika vardagliga saker på Gowalla. Den som är checkar in oftast på samma ställe blir borgmästare över just den platsen.

Och det är just det här jag inte förstår. Det är bara det som är grejen? Jag ser nämligen inte tjusningen i att tävla i flest inloggningar på en plats. Just nu är en viss Annelie borgmästare här i Kunghamra som jag befinner mig i. Jasså? Jaha…
Vidare verkar det som att tjänsterna promotar sig själva som att man genom dem skall dela med sig av nya platser. Men har de självinsikt så inser de att alla check-ins på vanliga ställen som folk gör för att bli borgmästare förvandlar tjänsten till en spammande tjänst och de eventuella trevliga nya platser som dyker upp försvinner i ett hav av meningslösa tweets. Det gör de säkert men så länge som folk fortsätter tycka om att tävla om att vara flest gånger på samma ställe så lär de inte förändra konceptet.

Jag tycker att det är bakvänt med att försöka vara så mycket som möjligt på samma ställe. Visserligen finns det ”explorer badges” och liknande men enligt mig skulle en tjänst av positioneringstypen bara premiera att hitta nya platser att visa upp. Då menar jag visa upp med bilder och liknande, inte bara en kartbild med prick på.

Hur som helst så tänker jag ge Foursquare en chans att visa hur kul det egentligen är. För jag är inte hooked.

Le Café är ett helt nyöppnat café på gatuplan i Waterfront, affärshuset som ligger på Klarabergsviadukten alldeles intill Centralen. Stora öppna fönster ut mot gatan släpper in ljus och det är en öppen inbjudande salong med omväxlande raka linjer och böjda former. Inredningen går i orange och grått med lite spännande inslag. När jag kommer in är det eftermiddag och det har tydligen varit rusning förut men nu är det lugnt. Solen pressar på men inne på caféet är det svalt och skönt.
Jag kommer fram till disken och det står tre gäster framför mig i kön. ”Inga problem”, tänker jag efter att snabbt ha räknat ihop till fem tjejer som jobbar. Men trots försök till kontakt så är det bara en som står i kassan och ordnar med beställningar så det tar längre tid än jag förväntat mig. Nåja, det är första dagen de har öppet så de kanske inte kommit in i rutinerna. Hur som helst är det trevligt med någon kommentar av dem som springer runt innanför disken och torkar ytor och liknande. Lite serviceminding helt enkelt.
Jag beställer min cappuccino, en liten för 30 kr. Stor cappucino kostar 35 kr och även om jag tycker att marginalen på kaffe är ganska grym så är priserna varken högre eller lägre än på andra ställen. Den lilla cappun skulle kunna vara lite billigare sett till mängden kaffe. Åter igen verkar barnsjukdomarna visa sig när tjejen som jobbar inte har någon kant att slå ut kaffesumpen mot. Hon tvingas bokstavligen gå ner i soppåsen och slå ut sumpen. Känns inte helt fräscht faktiskt.
Hon har gjort ett okej hantverk. Lattearten är vacker och koppen är värmd precis som den skall vara. Men varför fyllde hon inte upp till kanten för? Smaken är god och komplex men den flirtar med att gå mot lite bitter. Rätt angemämt även om jag föredrar rundare toner. Jag känner att jag inte har så mycket kunskaper inom kaffe än så mina helt subjektiva åsikter är det som får gälla just nu. Planerna är att ändra på det!
Känslan jag bär med mig efter besöket är att det känns som ett modernt café som mutar in en bit av cafékartan som varit relativt död vilket kommer göra det till ett omtyckt café. Det finns absolut saker att förbättra, bland annat trådlöst internet som tydligen skulle installeras men inte hade gjorts när jag var där, och som student så skulle jag inte kunna ha det som mitt stammishak. Däremot kommer jag nog definitivt ha det nära till hands om det skall fikas i närheten av Centralen. Det finns en ordentlig potential i stället, helt klart.

In kom (i brist på bättre ord) konferenciern, svarta kläder, stort fluffigt vitt hår, hög hatt och vitsminkad i ansiktet och började direkt att med sin skånska dialekt förhöra en person ur publiken om någon typ av plats där hon fått sin choklad ifrån (alla fick varsin påse med ett par chokladbitar när vi kom till teatern). Tjejen var lite ställd från början men kunde sen fantisera ihop att det var en chokladfabrik där de anställda slet och där det fanns en arg föreståndare. Konferenciern blev nöjd med den infon, backade och lämnade plats för de tre skådespelarna. Helt utan manus sätter skådespelarna utan att blinka upp den scen tjejen i publiken berättat om. Fantastiskt fascinerande och oerhört roligt! Hela akten fortsätter i samma stil och vi vrider oss i skratt uppe på läktarplats. Italien, manlig kärlek och vulkaner var några av de saker som vi fick uppleva! Magiskt!
Efter en liten paus är det dags för kortare sketcher där skådespelarna fick olika uppgifter så som att utföra en scen på rim, att göra en scen baklänges, att sjunga en sång medan de improviserade med två självlysande skelett (rummet släcktes ner helt; det var ju Earth Hour) bland mycket annat. Vi på läktaren hade fått varsitt korsordspapper med ett fält för varje sketch att fylla i för att tävla om biljetter till fler föreställningar men självklart fanns det inget facit på förhand. Det var oerhört roligt att försöka hitta på ord som passade in men tyvärr vann varken Sanna, Signe eller jag. Tjejen som vann fick berätta lite om sig själv och fick därefter en sång sjungen för sig som handlade om henne. Häftigt att de lyckades få till det!
Slutligen stor eloge till de andra i teatergruppen. Musikerna, en på keyboard och en på trummor, improviserade precis lika mycket som skådespelarna och det förstod jag inte förrän de berättade det efter föreställningen. Så bra var de!

Den duktiga ensamblen

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag som aldrig varit på improvisationsteater hade hysteriskt roligt och det känns som att fler besök skulle kunna göra det ännu bättre! Varje föreställning är unik så det går att se föreställningarna om och om igen! Jag vet att jag kommer gå dit igen!

Sen sist har jag fått ett nytt utseende på bloggen. Detta tack vare ett snyggt tema jag fick från Philip Wildenstam, John Svensson och Mikael Nilsson vilka tillsammans svängde ihop temat till Philips blogg på philipwildenstam.se. Stort tack för det, gillar utseendet skarpt! (men varför justeras smileysen så knäppt?)

I helgen var jag i Sälen med Anton, Erik och Gustav i kören och det var supertrevligt! Vi lyckades pricka in alla sorters väder möjligt med regn, dimma, sol, snöande, blåst och molnigt på tre dagar. Som jag sa då så finns det inga dåliga kläder, bara dåligt humör!

I matväg har det varit lite mer sparsmakat ett tag. Jag har försökt att hålla nere på utgifter (bra idé att åka till Sälen då…) så det har inte varit några superspeciella recept. Någon vegetarisk lasagne här, någon korvrisotto där, men mest har det varit billigt men gott. Mycket pasta (mitt pastalager var sex kartonger stort förut).

Snart kommer påsken och då skall jag hem och hälsa på familjen samt önska Djurgården glad påsk på precis samma sätt som förra året:

En av mina favoritsites har bytt namn för att divergera sig från liknande idéer och för att bredda sitt koncept. Tastecasting.se heter numer Spot and Tell och finns på http://spotandtell.se/. Med namnbytet följer också en uppdatering av hemsidan och lite mjukare färgprofil. En annan sak blir att lära sig prata om ”spotings” istället för ”castings”, men även en hund som jag skall väl lära mig det. Stort like på att tjejerna rör sig från matprovningar till upplevelser, jag tror att det kommer bli ännu större nu. Hoppas att det kommer upp mycket folk som vill engagera sig i att testa olika saker. Själv tänker jag precis anmäla intresse för att gå på musikal och testa choklad. Gör det du med här!

”Stockholm behöver fler blodgivare. För att belysa och åtgärda detta, genomför Brämhults och Blodcentralen tillsammans en kampanj mellan den 25 februari och 31 mars 2010.

Under parollen GE BLOD, FÅ JUICE vill vi tillsammans uppmärksamma människor om att Stockholm behöver fler blodgivare. De stockholmare som anmäler sig som nya blodgivare under denna period kommer att få en gratis flaska Brämhults Nypressade Blodapelsiner (det är nämligen årstidens smak).

Kampanjen kommer att uppmärksammas på http://www.bramhults.se, http://www.bliblodgivare.nu och i Stockholms dagligvarubutiker.

Såhär gör du för att bli blodgivare i Stockholms län:
# Besök Blodcentralen på Drop In. Gäller på fasta blodgivningcentraler och blodbussar.
# Boka tid på http://www.bliblodgivare.nu
# Skicka en intresseanmälan till http://www.geblod.nu

Vid första provtagningstillfället får du en värdecheck på en blodapelsinjuice från Brämhults.

Brämhults skänker givetvis juicen till Blodcentralen.”