Improvisationsteater! Gå och se!

I lördags fick jag via Spot and Tell chansen att gå på improvisationsteater. Föreställningen heter Choklad! och framförs av Improvisation & CO i deras teater på Hagagatan 48 i Stockholm. Jag skall villigt erkänna att jag aldrig sett någon improvisationsteater förut och hade därför ingen aning om vad som skulle hända. Jag mötte upp min SnT-bekanting Sanna och vi tog varsitt glas vin i baren. Med ett par goda skratt i bagaget gick vi in och satte oss, fortfarande ovetande vad som skulle hända. Precis bredvid oss sätter sig en till från SnT, Signe, som vi pratade lite med. Trevligt!

In kom (i brist på bättre ord) konferenciern, svarta kläder, stort fluffigt vitt hår, hög hatt och vitsminkad i ansiktet och började direkt att med sin skånska dialekt förhöra en person ur publiken om någon typ av plats där hon fått sin choklad ifrån (alla fick varsin påse med ett par chokladbitar när vi kom till teatern). Tjejen var lite ställd från början men kunde sen fantisera ihop att det var en chokladfabrik där de anställda slet och där det fanns en arg föreståndare. Konferenciern blev nöjd med den infon, backade och lämnade plats för de tre skådespelarna. Helt utan manus sätter skådespelarna utan att blinka upp den scen tjejen i publiken berättat om. Fantastiskt fascinerande och oerhört roligt! Hela akten fortsätter i samma stil och vi vrider oss i skratt uppe på läktarplats. Italien, manlig kärlek och vulkaner var några av de saker som vi fick uppleva! Magiskt!
Efter en liten paus är det dags för kortare sketcher där skådespelarna fick olika uppgifter så som att utföra en scen på rim, att göra en scen baklänges, att sjunga en sång medan de improviserade med två självlysande skelett (rummet släcktes ner helt; det var ju Earth Hour) bland mycket annat. Vi på läktaren hade fått varsitt korsordspapper med ett fält för varje sketch att fylla i för att tävla om biljetter till fler föreställningar men självklart fanns det inget facit på förhand. Det var oerhört roligt att försöka hitta på ord som passade in men tyvärr vann varken Sanna, Signe eller jag. Tjejen som vann fick berätta lite om sig själv och fick därefter en sång sjungen för sig som handlade om henne. Häftigt att de lyckades få till det!
Slutligen stor eloge till de andra i teatergruppen. Musikerna, en på keyboard och en på trummor, improviserade precis lika mycket som skådespelarna och det förstod jag inte förrän de berättade det efter föreställningen. Så bra var de!

Den duktiga ensamblen

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag som aldrig varit på improvisationsteater hade hysteriskt roligt och det känns som att fler besök skulle kunna göra det ännu bättre! Varje föreställning är unik så det går att se föreställningarna om och om igen! Jag vet att jag kommer gå dit igen!

Thaikväll hos Santa Maria

Muffin:”-Skall vi boka taxi för resan på torsdag? Enligt tastecastings meddelande? ”

Jag: ”- Det tycker jag! Det är ju ”jättelång” promenad till Kistamässan från tuben… Men det är helt klart läge att utnyttja det som erbjuds. ”

Muffin: ”- Ok, då mailar jag ”

Jag: ”- Toppen!”

Det här ovan var den smskonversation Muffin (@muffineer) och jag hade inför tastecastingen att testa Santa Marias olika thaiprodukter som gör det enkelt att göra god thaimat hemma (Bortse gärna från överanvändandet av smileys… ( )). Vi hade fått ett mail om att man kunde få skjuts från tunnelbanan till Santa Marias lokaler och var rörande överens om att åka taxi. Vad som inte var helt klart var hur vi skulle boka plats. Av konversationen så tolkade jag det som att Muffin skulle boka taxiplats åt oss båda. Det gjorde hon inte…

När vi så kommer till upphämtningsplatsen blir det ett typiskt handen-på-pannan-moment när det visar sig att det inte finns bokad plats åt mig i taxin. Muffin känner solidaritet och förstår att det är ett gemensamt misstag så vi får ta och traska iväg mot Kistagallerian. Efter lite tips och tricks hittar vi till lokalen och får skynda oss in, de har precis börjat en presentation. Självklart är de enda lediga platserna längst fram så det där som man helst gör när man är sen, smyger in och obemärkt sätter sig längst bak, går ju inte riktigt…

Nå, vi kan andas ut. Vi är på plats. Eventet startar med en trevlig föreläsning om det thailändska köket och Santa Marias produkter samtidigt som vi först får en entrérätt och sen två olika förrätter. Entrén är Tempuras med het dipsås. Det är helt okej men kanske inte så märkvärdigt. Däremot den första förrätten, satayspetten! Ay, ay, ay! De smakar underbart! Tillsammans med en jordnötssås och gurksallad… mmm! Den andra förrätten presenteras som en Phad Thai, där den färska koriandern verkligen är framträdande. Gott! Till detta har vi fått en mango- och ingefärsdrink (tror att det var puréad mango, ingefära och galanga och sen tillsatt bubbel) samt Singha eller Riesling.

Santa Marias sortiment samlat.

Nästa punkt är att vi får följa med in i köket där vi får se hur enkelt det är att laga maten med hjälp av deras produkter. En Pad Himmapan serverad tillsammans med något som jag aldrig hört talas om tidigare, nämligen friterade glasnudlar. Nudlarna blir i konsistensen som räkchips men har väldigt lite smak. Intressant i vilket fall och klart mycket bättre än de tillfällen då jag kokat glasnudlar. Huvudrätt två tillagas och serveras, en Paneng Gai. Enkelt, trevligt, snabbt.

Friterade glasnudlar.

Efterrätten kallas Sticky Rice och är tydligen rätt vanligen förekommande i Thailand. Känslan är väldigt mycket Ris á la Malta över den rätten, men med thailändsk touch. Mnja säger jag, för sött enligt mig.

Förutom detta så får vi testa att göra rosor av rädisor och buketter av chilifrukter. Framför oss ligger färdiga exemplar och de är jättefina men det visar sig vara knivigare (höhö!) att skära till dem än väntat. Plus att man skall lägga dem i kallt vatten och sen vänta en dag ungefär på att de skall ”blomma ut”.

Rädiseros.

Efter detta är det dags att tacka för sig och bege sig ut mot taxibilar tillbaka (nu finns det plats för mig!), och på vägen ut får vi varsin goodiebag innehållandes en mängd saker. Glad och nöjd kommer jag kunna tänka tillbaka på denna riktigt trivsamma kvällen och de trevliga människorna jag träffade!

——————-

Saker som var intressanta i övrigt:

• På tuben hem var det fortfarande osäkert om hon som höll i presentationen sa att det Thailändska köket var ett ”ledsamt kök” eller ett ”lättsamt kök”.
• Man kan använda tomat för att få bort chilirester från händerna.
• Ungefär lika mycket ingefära som vitlök brukar vara bra proportion för hur mycket ingefära att ha i maten.
• Sawadee är en thailändsk hälsningsfras.
• Galangaroten smakar tall och svensk skog!
• Kokosmjölken har inte med kokosvattnet att göra utan pressas ur kokosköttet.
• Höga histaminnivåer vanligtvis i thailändsk fisksås.

Jag är som jag berättade väldigt nöjd med upplevelsen men det är två saker som kändes lite mindre bra. Det första råkade vara att kocken sa att hon föredrog att koka upp vatten och värma nudlarna ”- för man vet ju inte vilka bakterier som kan finnas på nudlarna” när hon i nästa andetag tar upp en bit kyckling med händerna ur den wok hon gör till oss alla. Bra där…

Det andra är mer av karaktären ”vad är det vi sätter i oss?” De här produkterna är till för att göra det enklare för oss att laga thailändsk mat men till det hör massa kemiska ämnen som skall hjälpa till att lyfta upplevelsen. Inte helt kul att veta om faktiskt. Men det är det priset vi betalar för att vi skall få spännande mat utan att behöva göra alldeles för mycket jobb själva. Jag känner att SVT:s Landet Brunsås passar bra in att titta på om man vill veta mer om industriell mat. Därefter är det vårt eget val att välja om vi vill äta maten eller inte. Min personliga åsikt är att jag helst avstår från färdiga påsar med pulver och liknande (”Quick&Easy!”) medan tex fisksåsen är en krydda i sig och kan få ha sin plats i mitt kylskåp.Vet jag vilka kryddor som går i så kan jag påverka hur mycket kemiska ämnen jag tillåter i min mat.

Men för att avsluta på en god fot till allt det här så skall påpekas att den här maten är femtioelva resor bättre än all annan skräpmat som finns att få tag på i affärerna och det blir faktiskt väldigt gott. Som sista notering så måste jag tacka för det ovärdeliga tipset från Muffin om att själva goodiebagen fungerar alldeles utmärkt som tvättpåse! Tack!

Uppdaterat: helt ärligt stjäl jag Muffins utomordentligt vackra uppställning av sakerna i goodiebagen!

Om Fabrique och surdegskartan

I onsdags fick jag gå på tastecasting igen och den här gången skulle vi testa surdegsbröd. Surdegsbröd har jag inte alls haft någon uppfattning om då min uppväxt på västkusten inte innefattat surdegsbak överhuvudtaget. Icke desto mindre tycker jag väldigt mycket om det och gillar själv att baka bröd. Så iväg mot Fabrique på Odengatan bar det.

Fabrique satsar på att göra gott, enkelt och rustikt surdegsbröd och vill vara den lokala bagaren hos vilken man köper färskt stenugnsbakat surdegsbröd. De har brödbutiker på Odengatan 42, Scheelegatan 6 och Nybrogatan 6 och deras bageri ligger i Enskede. Butikerna är av modell hål-i-väggen och förutom att köpa bröd så kan du köpa frukostmackor på morgonen, kaffe från Johan&Nyström (lokalt rosteri från Tullinge), lite olika bullar (dock ej gjorda på surdeg), några juicer samt ett mycket trevligt smör som kommer från en liten fransk ö, I’lle d’Ré.

Jag är såld på surdegsbröd efter det här! Vi fick testa Levain, rågsur, dinkel samt ett med valnöt i. Det brödet jag (och flera med mig) tyckte var det godaste var valnötsbrödet, det verkligen valsade runt smak i munnen på mig! Min frukost har varit surdegsmackor varje morgon efter detta och givetvis var det valnötsbrödet som jag tog med mig hem. Men upplevelsen förhöjdes ännu mer av det underbara smöret med havssalt så det var jag tvungen att köpa också!

Och så till en jätterolig sak som jag ser fram emot att utforska: Surdegskartan!
Hittar ni nya ställen är det bara att lägga till dem i kartan!

Välmående av ljus?

I fredags var jag på casting hos Iglo ljuscafé. Sedan dess har jag gått i tankar om det fungerade eller inte. För jag är inte säker.

Konceptet med att ”ljusa” på ljuscafé handlar om att vi människor förutom våra tappar och stavar i ögonen tydligen även har ljusreceptorer som om de aktiveras skickar signaler in i hjärnan och där delar då stimuleras som påverkar vårt välbefinnande. Nu är kruxet att forskarna inte är överens om det. Och jag förstår dem.

Jag känner mig mycket piggare nu är förra veckan samma tid. Det beror tror jag mycket på att jag har börjat träna regelbundet igen, skolan har börjat och jag känner mig lättare inställd till livet än på länge. Att jag satt i ett ljusrum i två timmar, påverkade det mig? Nej vill jag säga initialt med tanke på att jag hade gått upp tidigt och gymat innan castingen vilket gjorde att jag efter sessionen var tvungen att åka hem och sova en stund. Men jag kan ändå inte utesluta att det hjälpt mig bli piggare. Ovanpå det här kände jag en glädje i att sitta och prata med de trevliga människorna som var med på castingen och detta gör det väl ännu lite mer komplext.

”Lunchen” sätter jag inom citationstecken eftersom en frusen kräm gjord på açaibär med skivad banan och müsli enligt mig knappast kvalificerar sig som lunch. Däremot kan det vara en ypperlig frukost. Det var om inte annat väldigt gott. Kändes dock lite fånigt att plocka från sydamerika när vi har lokala bär och frukter som går att promota på hälsobringande och trevliga sätt.

All in all en trevlig stund och känner man att man vill testa på något annorlunda för att hjälpa mot vintertrötthet så kan det här vara ett alternativ, själv skulle jag nog hellre rekommendera en restresa till sol och värme istället.